"Ni mina innersta tankar

kom så åker vi till havet någonstans"

(Tid För Kärlek, Ulf Lundell)

söndag 30 mars 2014

Acceptans


Ganska ofta blir jag fundersam över hur människor i största allmänhet fungerar. Varför måste vi vara som alla andra? Och varför måste vi tycka att de inte ”tillhör” som på något sätt står ut, eller för all del, de som Inte står ut. Varför måste det alltid finnas de som vaktar på andra människor så de sällar sig till det förväntade. Det gäller allt, kläder, mat, träning, humör, hur man väljer och inte väljer att leva sina liv. Eller vad människor har råkat ut för eller råkar ut för i sina liv och dess konsekvenser. Varför har vi så svårt att se orsaker och verkan till människors sätt att verka och leva. Vi tycker så mycket om vad som är rätt och vad som är fel så att vi tappar bort oss själva. Då pratar jag naturligtvis inte om brottsliga eller totalt omoraliskt förkastliga saker.

 
Om man tar mat och träning. Det spottas ut tips till höger och vänster gällande båda delar. Helst från människor som naturligtvis själva ser sig som ”brorduktig” för att de slaviskt följer någon ny regim av vad som är rätt att göra. Då menar jag inte snack nära vänner emellan. Jag vet när jag läste Kristian Gidlunds blogg och råkade läsa kommentaren till hans inlägg. Jag blev mörkrädd. Där var det människor som skrev olika tips om hur han skulle slippa sin cancer om han åt eller undvek vissa saker. Sluta med mjölkprodukter! Ät ingen gluten! Ät inget socker! Drick ingen alkohol! Ät bara grönsaker mm Som om han inte hade rätten att berätta sin historia utan en massa tips från fullkomliga främlingar.  Till följd att man pekar och säger att det här och det här har DU gjort fel. Det är Ditt fel att du har cancer och inte överlever. Han skrev flera gånger att han betackade sig alla råd och tips. Ändå fortsatte de med det i kommentarerna för de bara var tvungna.

 
Just detta med att vara tvungen att säga vissa saker till människor verkar vara ett fenomen i sig. Jag har råkat ut för det vid flera tillfällen att människor bara har varit tvungna att säga vissa saker till mig. Oftast för min del har det handlat om min vikt. Varför är du så tjock, du som är så snygg annars? (Som det känns bättre) Varför har du blivit så fet? Vad beror det på? Har du något skäl?  Oj, du har ju blivit sjukt fet sen du var ung! Äter du mycket godis?  Kanske skulle dra ner på maten? Träning är bra! Gör du nåt egentligen? Du är nog mätt nu jag ger den sista biten till ...!

Det bör tilläggas att de som säger dom här sakerna inte nödvändigtvis är dåliga människor utan de har fastnat i det som förväntas så som det ”ska vara”. Har säkert gjort det själv utan att tänka på det. Hoppas inte så grovt som vissa uttalanden ovan men allt är relativt och helt i handen på den som tar emot dem.



  Nej
 
nej
jag är inte deprimerad idag
och försök inte göra om mej
så att det ska passa
dina intressen
nej
jag är inte tacksam idag
så du får gå nån annanstans och hämta din dagliga
dos
Nej
jag är inte gripbar idag och dina
underliga älskvärdheter
vad är dom
om inte nånting annat än din egen väg
ner
Nej
 
                                                                        Ulf Lundell- Tid för kärlek
 
 

Jag tänker att allt det där bara är på ytan. Målet i livet borde inte vara att polera den utan att främst polera det inre så mycket som det går. Jag vill vara nöjd med den jag är och den jag  kommer att vara, på insidan. Det är en resa för livet inte något som är klart bara för att man blivit vuxen. Även att leva med de beslut man tagit och så som situationer har blivit bemötta i det förflutna är lärdomar. Att leva med och acceptera, det som hänt innan och de saker som man skulle ha gjort annorlunda om de uppstått idag, som en del av livet. Vilket jag finner som det mest utmanande. Nångång måste man finna frid med det förflutna och gå framåt ren och lätt i själen. Ingen kan skapa den världen åt en bara varje person åt sig själv.






För mig ändrar livet riktning hela tiden. Jag lär mig nya saker om mig själv och livet konstant. Och inget uppskattas mer än människor som visar nya vägar att ta med ord eller med handling. Då pratar jag såklart inte om vad man jobbar med eller andra praktiska saker utan nya sätt att se på livet och på sig själv. Nya vägar för tankarna att ta. Det är vackert.



 
Vacker
 
Vacker för mig
som en droppe färg
på en pensel
i handen på en konstnär
svepandes över en duk
i harmoni
med andra droppar av färg
som tillsammans
blir ett mästerverk
är du


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar