"Ni mina innersta tankar

kom så åker vi till havet någonstans"

(Tid För Kärlek, Ulf Lundell)

torsdag 29 maj 2014

Tankefyrverkeri


Tankarna far hit och dit. De korsar varandra. De går ihop. Snurrar in sig i varandra likt serpentiner av papper. De vill inte pausa. Inte lyssna. De poppar som popcorn. Ljuder ibland lika högt som en konfettismällare. De är enträgna. Hårda som en karamell. Men lika flyktiga som karamellen i munnen. Smälter. Sakta. De är mina. Men jag äger dom inte. De vill inte kontrolleras. Inte styras. De vägleder. Formar. Förändrar. De är mitt väsen. Min ande. Mitt arv.

Har varit många tankar som poppat. Försvunnit. Förändrats. För att sen komma tillbaka. En period av händelser. Värd att reflektera över.

Ett val som frös tankarna tillfälligt för att sedan sätta igång ett fyrverkeri av konfettismällare. Ett fyrverkeri som lämnade mycket skräp efter sig. Tomma kapslar och serpentiner av papper.

Jag andades en stund
mitt på dagen
fyllde lungorna så hårt
att det smärtade
i det ögonblicket
slutade allt att finnas
bara jag och andetaget
omstart krävdes
systemet var nere

Två fina människor har lämnat jordelivet. Inom loppet av tre dagar. På olika men ändå så lika sätt. En påminnelse att leva medans man lever och att våga leva så som man vill.

Jag satt i farstun och grät
en trött och bruten kropp
vibrerande av känslor
så starka
att de inte kunde motas bort
en kamp hela dagen
att hålla dem under ytan
en hand på huvudet
med förhoppning
att de drunknar
en strid ovinnbar
så där satt jag
i farstun och grät


På lördag ska jag gå i pridetåget just för rätten att älska vem man vill. Rätten att vara den person man är. Kärleken är fri. Den ägs inte. Den finns där som tanken. Den ska inte kontrolleras. Inte skärskådas. Bara accepteras. Omfamnas.

Jag vägrar vara den
som ger upp min dröm
för någon som inte älskar
så som jag behöver
för att älska tillbaka
så som jag kan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar